blää

Hatar allt, inget fungerar som det ska. Vill att allt ska vara som förr! Låt mig dö och gräva ner mig bort från allt. ORKAR INTE! buhuuu..

Jag tror att allt har att göra med från min barndom. Ibland önskar jag att jag aldrig hade förändrats och ibland är det skönt.
Tänk att bara vara tom i huvudet och slippa tänka på allt skit, leva livet bara, ta en dag i taget.
Jag vet att de funkar om man vill och anstränger sig men samtidigt är det väldigt svårt och kunna ta bort de som sitter som en spärr i huvudet.
Har en massa frågor i huvudet just nu som inte går bort om jag inte får svar.
* Varför vill inte min mamma ha kontakt med mig?
* Har jag valt den rätte?
* Varför kan jag inte ha en underbar familj som de flesta?
* Hur kommer flytten se ut?
* Kommer jag klara mig i framtiden?
* Var det smart och hoppa av Jehovas vittnen?

Orkar inte ta emot alla frågor nu. Kanske är bäst att jag flyttar och får vara för mig själv. Jag har vänner som ger tips och råd hur jag ska klara av allt men deras råd gör ont.